Ensam med mitt älskade barn.. Tack och lov för min lilla ängel..
Alla vänner eller va dom vänner är borta...
Så här sitter man en fredag kväll och ingen hör av sej ingen frågar hur det e med en... Ingen vill hitta på något.. Ja jag känner mej fruktansvärt ensam... Men kan det också vara så att jag inte litar på någon.. Har ju blivit sviken hela min uppväxt, misshandlad utnyttjad. Känner ingen tilltro till någon.. Har än inte träffat någon som inte sviker sårar eller trampar på en.. Ibland funderar man på om man förtjänat de.. Men vad har jag gjort för ont i livet.. Bara för att vissa önskar man aldrig funnits till betyder det att man inte har rätt att leva då.. Att vara lycklig???
Jag triv med min tillvaro men som alla andra önskar jag den vore lite bättre.. Skulle vilja ha den där kompisen man kunde ringa till o prata om allt.. Som är riktigt nära som känner en bättre än en själv.. Jag har min mamma och prata med men jag önskar jag hade den vännen och inte bara mamma.. En fika vän önskar jag mej i 30års present...